-ECNN ingen spågumma om EU:s drogproblem

	Sverige är tyvärr inte bäst i klassen att lämna uppgifter till ECNN, säger Margareta Nilson på centret.

LISSABON EU:s narkotikaobservatorium, ECNN, i Portugal spottar fram statistik om drogutvecklingen i unionen. Centret ska stärka sin vetenskapliga trovärdighet efter kritik om svajiga övertolkade data och att driva politik. ”Men vi har aldrig fabricerat en enda siffra”, säger Margareta Nilson, enda svensk på centret, i en Drugnews-intervju.

Text och foto av SVEN LILJESSON

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, ECNN, som i år fyller tio år, är inrymt i ett gammalt vackert palats inte långt från järnvägsstationen Santa Apolónia i Lissabon och med utsikt över floden Tejo.

I snart ett decennium har man där samlat statistik och gett ut årliga rapporter om den oroande drogutvecklingen i Europeiska unionen. Men dess statistik anses ibland skakig och svår att jämföra mellan länderna, långtgående slutsatser dras ändå från knappa data och som används i debatten.

-Men centret är ingen spågumma. Vi har aldrig fabricerat en enda siffra. Underlaget kommer från medlemsländerna, säger Margareta Nilson, programkoordinator på centret och chef på avdelningen för åtgärder bl a om prevention, skadebegränsning och behandling.
Vi sitter på hennes rum i centret och fikar. Utanför pågår intensiv aktivitet bland hennes medarbetare med att få klar information till årsrapporten och det stundande styrelsemötet.

Ingen vet ju egentligen hur narkotikasituationen ser ut i ett land. Exakt hur många missbrukarna är, hur enskilda läkare skriver ut dödsattester, hur många ungar som ljuger om sina drogvanor…

EU-centret – ett slags ”Europas CAN” (svenska drogstatistikinstitutet Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) – har egentligen en omöjlig uppgift. Och nu har dessutom bevakningsområdet utsträckts med ytterligare tio länder.
-Ingen vet ju egentligen hur narkotikasituationen ser ut i ett land. Exakt hur många missbrukarna är, hur enskilda läkare skriver ut dödsattester, hur många ungar som ljuger om sina drogvanor…

Sverige hamnade ofta högt i centrets rapporter om narkotikarelaterade dödsfall. Betydligt över Hollands motsvarande tal, vilket av flera har tagits som intäkt för att den svenska restriktiva linjen är misslyckad.
En förklaring var att Sverige inte bara redovisade överdoser, utan även andra dödsfall där narkotika funnits med i bakgrunden. Nu har man enats om att länderna bara ska rapportera förgiftningsdödsfall av narkotika.
Även fyra andra kriterier har tagits fram för att få en bättre bild över drogutvecklingen: narkotikavanor i befolkningen; utbredning av ”problematiskt” missbruk (ungefär tungt missbruk); vårdbehov och –utbud; narkotikarelaterade infektioner (som hiv och hepatit).

ECNN redovisar idag bara lägesrapporter om narkotikasituationen i EU, inte problem om alkohol och tobak som också ofta hänger ihop. Margareta Nilson anser att det vore naturligt att även ta med dem, blandmissbruk av alkohol och narkotika ökar, men det finns idag inga resurser för det.

Hon är enda anställda svensken och har varit med från starten. Utbildad psykolog och efter många års arbete med hälsofrågor i Köln så kom hon till Lissabon i mitten av nittiotalet. Och trivs bra i den portugisiska huvudstaden. Även om engelska och franska är EU:s arbetsspråk, så försöker hon tala portugisiska.

Statistikredovisning är dock inte hennes område, det sköter en annan avdelning i palatset. I byggnaden arbetar ett 80-tal personer med statistikbehandling, åtgärdsanalyser, nya syntetiska droger, lagstiftning och policy, samt kontakten med medlemsländernas s.k. focal point. I Sverige är det Folkhälsoinstitutet som är kontakt och uppgiftslämnare till ECNN.

-Vårt största problem är att få in information från länderna som är kvalitativt jämförbar. Men vi måste också bli bättre på att leverera tillbaka mer till gräsrötterna, säger Margareta Nilson.

Tidigare var årsrapporterna tjocka med ländertabeller med små fotnoter om att siffrorna egentligen inte var jämförbara. Efter kritik, uppstramad analys och nya gemensamma kriteriet, så är rapporterna idag mer täta och koncisa. Extrainformation och tabeller läggs idag istället mer ut på nätet.

Tyvärr är inte Sverige bäst i klassen på att lämna information och underlag för bedömningar på åtgärdssidan

-Tyvärr är inte Sverige bäst i klassen på att lämna information och underlag för bedömningar på åtgärdssidan, säger Margareta Nilson.

Det är bland annat svårt att få information om den svenska missbruksvården som är mycket decentraliserad och förlorat en femtedel av sina resurser senaste decenniet. Myndigheterna vet inte egentligen hur många som är i behandling, trots att det ju är någon som betalar.
Föredömen på att lämna fakta om missbruksvården tycker hon är Spanien och Storbritannien där den är centralt styrd och därför översiktlig, liksom Grekland där kyrkan vid sidan om staten är enda vårdgivare.

Hon tycker det är viktigt att länderna utvecklar och erbjuder mer individbaserad behandling. Men mycket av behandling på kontinenten består av ersättningsmedel till heroinister och kortsiktiga projekt utan kontrollkrav.
-Metadon i södra Europa delas ibland ut alltför lättvindligt, utan rejäl uppföljning och krav som i Sverige. Men ibland är det bättre att dela ut metadon i svåra situationer än att inte göra något alls, säger hon.

I exempelvis Portugal ökade hivproblemet tidigare dramatiskt bland opiatmissbrukarna, mer än var fjärde heroinist är smittad. Och därför satsade myndigheterna på att snabbt låta programmen tredubblas för att försöka att få bukt med spridningen, från 6 000 till 18 000 metadonpatienter idag.

Narkotikaproblemet är ganska komplext, det krävs både resurser och kunskap. Men tyvärr vill politiker ibland hellre göra snabba billiga satsningar på något som syns, som exempelvis sprututdelning. Istället för uppföljning och motiveringsarbete som kostar pengar, menar hon.
Harmonisering av narkotikapolitiken inom EU är ett känsligt kapitel. Något som centrets avgående direktör Georges Estievenart som förespråkare fått erfara. Margareta Nilson är försiktigare, men tycker att åtminstone samarbete kring lagar mot grova narkotikabrott är viktigt. Även EU-riktlinjer om förebyggande och behandling borde finnas, liksom minimikrav om att exempelvis erbjuda missbruksvård på fängelser och att upprätthålla människorätts-principer.

• Nå, vilka länder har bäst lyckats möta drogproblemen?
-Ständigt denna fråga, vilket land som är bäst och sämst! Det går egentligen inte att besvara, säger Margareta Nilson.
Sverige har lägre drogprevalens bland ungdomar som experimenterar med droger, men har alltså en mindre strukturerad missbruksvård. Medan exempelvis Storbritannien har hög prevalens i befolkningen som prövat droger, men har samtidigt en väl utbyggd missbruksvård.

Det i Sverige laddade uttrycket harm reduction, dvs. att mer lindra skador av själva knarkandet än att motverka själva bruket, är inte lika kontroversiellt i övriga EU. Och ibland hamnar hon i diskussioner med kollegor om polariseringen svensk och holländsk drogpolitik.
-Sverige har ju en lång nykterhets- och folkrörelsetradition som jag är stolt över och egentligen inte finns på kontinenten, säger Margareta Nilson.

• Fotnot: Intervjun publiceras även i tidskriften Narkotikafrågan.

Av Drugnews/SVEN LILJESSON