Trettio års kamp mot knarket

Jonas Hartelius passade vid mötet på att överlämna sin senaste skrift, ”Narkotikaepidemier”, som han tillägnat Thure Jadestig med ”tack för årtionden av rakryggade insatser för en restriktiv narkotikapolitik”. FOTO: Jan Malmstedt

VÄSTERÅS Framgångsrikt, men även med ett och annat bakslag, har i över 30 år förre s-riksdagsmannen Thure Jadestig och narkotikaforskaren Jonas Hartelius deltagit i drogdebatten. Nyligen summerade de sina erfarenheter och skisserade riktlinjerna för framtidens tvistemål.

Drygt trettio år har dessa två herrar kämpat på barrikaderna i narkotikadebatten. De två är förre riksdagsmannen Thure Jadestig och narkotikaforskaren Jonas Hartelius, ordförande i Svenska Carnegie Institutet. Nyligen summerade de sina erfarenheter från den tid som gått. Och drog upp riktlinjerna för framtidens narkotikadebatt.

Det var på inbjudan av IOGT-NTO, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet NBV och Svenska Carnegie Institutet som Jonas Hartelius och Thure Jadestig berättade om ”30 års kamp mot narkotikan – vad hände och vad har vi lärt oss”. Platsen var IOGT-NTO:s lokaler i Västerås. Mötet lockade ett 70-tal besökare.

Thure Jadestig var under sina 17 år som riksdagsman för socialdemokraterna ofta ensam på barrikaden. Men han hade tillgång till omfattande faktamaterial, framtaget av Jonas Hartelius.
– Thure har stått på barrikaderna, jag har bara skyfflat papper i bakgrunden, beskrev Jonas Hartelius det hela.

När de två klev in i narkotikadebatten i början av 1970-talet hade debatten varit igång en tid, med den historiskt betydelsefulla frågan om legal förskrivning av narkotika under åren 1965-67. Men redan i mitten av 1950-talet startades en narkotikadebatt med en interpellation i riksdagen av folkpartisten Einar Rimmerfors, som besvarades av inrikesministern och centerpartisten Gunnar Hedlund med en försäkran att ”allt är under kontroll”.

BAKGRUND I VÄCKELSERÖRELSEN
Thure Jadestig berättade om sin bakgrund i väckelserörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse innan han tog plats i riksdagen. Riktigt engagerad i narkotikadebatten blev han när frågan om legalisering av cannabis kom på tapeten i mitten av 1970-talet. Bakgrunden var Nederländernas förslag om att avkriminalisera småinnehav av cannabis.
- Nu så här långt efteråt kan det väl avslöjas hur vi fick stopp på det, berättade Thure Jadestig.
- Jag skrev en interpellation till socialminister Sven Aspling och Jonas gav mig underlag för debatten, där jag påpekade att Sverige hade en viktig tradition att försvara inom narkotikakontrollen. Det var ju vi som hade tagit initiativet till 1971 års psykotropkonvention.

Visserligen skrevs interpellationssvaret i socialdepartementet, men i debatten utnyttjade Aspling deras argument för att visa en tydlig linje i debatten. Moderaten Astrid Kristensson hakade på och detta blev den officiella svenska linjen som resulterade i ett nej till avkriminalisering av cannabisbruk.
- Och sedan är den frågan borta ur debatten!, sade Jadestig.

En annan stor händelse var UNO, utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, som påbörjades 1977. Den visade att missbruket var mycket mer spritt än man tidigare trott och att det förvisso inte bara fanns i storstäderna.

Debatten vid denna tid handlade om hur man skulle ta hand om missbrukare. År 1977 lades det fram ett förslag om att de skulle tas om hand för psykiatrisk vård, men det stoppades av bland andra Nils Bejerot eftersom det stred mot Hawaii-deklarationen. Den innebär att man inte ska ha personer i psykiatrisk vård som inte är psykiskt sjuka.
– Vid den här tiden hade man börjat lyfta fram individens ansvar, erinrade sig Thure Jadestig, som under åren allt blivit alltmer skeptisk till talet om individens integritet och allt mer betonat frågan om ansvaret.
– Det gick vägen, Gertrud Sigurdsen sade slutligen nej till förslaget och i stället kom LVM, lagen om vård av missbrukare, som i mycket byggde på våra egna studier i den s.k. Alternativutredningen, kommenterade Jonas Hartelius den debatten.

I början av 1980-talet stod det klart att narkotikakonsumtion faktiskt i vissa lägen var laglig – om det gällde konsumtion i samband med innehav för egen räkning. När detta debatterades var Thure Jadestig den enda riksdagsman som vågade hävda att ”det borde vara brottsligt att konsumera narkotika”.
– Slutet blev att olovligt bruk kriminaliserades 1988, påpekade Thure Jadestig, men inledningsvis bara med böter som följd. I dag är kriminaliseringen ett bärande element i svensk narkotikapolitik.

När Thure Jadestig år 1985 avgick från riksdagen lämnade han ett begrepp efter sig. En ”jadestigare” är en extra frisk replik med en lätt felsägning i en debatt, typ ”det är inte lätt att vända andra kinden till när man just fått ett slag under bältet”.

Thure Jadestig och Jonas Hartelius såg ett antal återkommande frågor i narkotikadebatten:
• Ska narkotikapolitiken sikta in sig på utbudet eller efterfrågan, säljarna eller konsumenterna?
• Hur ska man se på tvång och frihet?
• Cannabis – farligt eller ofarligt? Medicinsk användning?
• Missbruk, integritet, sekretess
• Harm reduction, sprututdelning, metadon, Subutex
• Missbrukarens roll för spridningen
• Nya droger aktuella för narkotikaklassning.

FRAMTIDENS FRÅGOR
Mot bakgrund av de trettio årens erfarenheter vågar sig också Thure Jadestig och Jonas Hartelius på en bedömning av vad framtidens narkotikadebatt kommer att handla om:
• Legaliseringskraven är levande.
• Narkotikapolitiken är polariserad.
• Spänning finns mellan FN-EU i narkotikakontrollen, t.ex. beträffande hampodling.
• Narkotikahandeln globaliseras.
• Drogpanoramat vidgas ständigt.

Av Drugnews/Jan Malmstedt

Publicerad: 2006-02-19 20:14