Det är nära en fördubbling från 1979 då en stor undersökning fann omkring 15 000 personer som var grava narkotikamissbrukare och 1992 uppskattades de ha stigit till cirka 19 000 personer (se fotnot). En utveckling som tillsammans med ökat experimentellt drogmissbruk bland ungdomar och nedskärningar inom förebyggande verksamhet, vård och kontrollorgan, och minskat intresse bland beslutsfattare, reser flera frågetecken för svenska narkotikapolitikens riktning. Något även narkotikakommissionen nyligen konstaterade i sin slutrapport.

I den tredje aktuella CAN-studien för år 1998 har rapportörer hos polisen, socialtjänst, sjukvård, behandlingshem, kriminalvård och frivård i 47 kommuner tillfrågats om missbrukare de haft kontakt med.

Särskilt oroande är att nyrekryteringen av tunga missbrukare under 20 år ökar. Samtidigt har medelåldern stigit till 35 år i gruppen, främst en effekt av att många av dem varit kvar i aktivt tungt missbruk sedan tidigare undersökningstillfälle. Hela 52 procent hade i minst tio år varit grava missbrukare.

Det här rör sig om socialt mycket marginaliserade grupper. Social utslagning, försämrad samhällsekonomi och ökad tillgång till narkotika är drivande faktorer bakom utvecklingen”, säger projektledare Börje Olsson på CAN.

Enligt studien var 74 procent av de grava missbrukarna arbetslösa, 26 procent saknade fast bostad och hela 70 procent finansierade helt eller delvis sitt missbruk med brott. 20 procent av missbrukarna var födda i utlandet.

Ett syfte med studien har varit att försöka utläsa trender, exempelvis för olika regioner. Storstadsområdena dominerar vad gäller tungt missbruk. Malmö toppar andelsmässigt och har gjort så länge, bland annat som en följd av närheten till kontinenten och att opiater tidigt kom till staden. Ökningstakten av tunga missbrukare 1992-1998 var dock högre i Stockholms län och särskilt områdena utanför Stockholm stad.
Internationellt sett är andelen tunga missbrukare högre i Sverige än i flera andra europeiska länder, exempelvis Holland, enligt forskaren Börje Olsson. En förklaring är att andra länder definierar tungt missbruk som ”problematiskt bruk” och inte inräknar regelbundet cannabisrökande. En annan orsak är det relativt sett omfattande amfetaminmissbruket i Sverige.

Men även om amfetamin är dominerande drog i gruppen tunga missbrukare så har heroin ökat och blivit huvuddrog för nära varannan grav missbrukare i landet jämfört med var tredje för 20 år sedan. Cannabis hade fallit tillbaka som vanligaste drog till bara nio procent 1998. Blandmissbruket är dock omfattande i gruppen.
Börje Olsson ser dock tendenser till att tungt missbruk är på väg att plana ut, liksom den narkotikarelaterade dödligheten.

Fotnot: De två s k UNO-undersökningar, den första 1979 gällde alla kommuner och den andra 1992 gjordes i 100 kommuner, har omarbetats med nya mätmetoder för att minska mörkertalet och funnit fler missbrukare än de då förmodade 13 000 respektive 17 000 tunga missbrukare.
Definitionen av tung narkotikamissbrukare är att denne injicerat droger senaste året (vanligast amfetamin och heroin) eller nära dagligen använt andra droger de senaste fyra veckorna (vanligast cannabis).