I ett samhälle där de fasta jobben blir färre, projektanställningarna ökar och man beräknas byta arbete upprepade gånger under sitt yrkesverksamma liv, blir det personliga kontaktnätet allt viktigare. Flitiga studier räcker inte. Nästan lika viktigt under studietiden är det aktiva nätverksbyggandet.

Kontakter skapar fördelar. Redan när elever söker praoplatser i grundskolan blir det tydligt hur avgörande bekantskapskretsen kan vara. Och praoplatsen kan i sin tur ge kontakter för sommarjobb.

Ungdomar med föräldrar som kan ”höra sig för med lite folk” behöver sällan kuska runt mellan andra- och tredjehandslägenheter i väntan på hyreskontrakt. Och sociala och utåtriktade personer med känsla för mingel har fördelar jämfört med de blyga och tillbakadragna. De med ett brett kontaktnät har lättare att få både drömbostaden och drömjobbet.

Aktivt nätverksbyggande var också något av det första vi studenter uppmanades till när jag började studera journalistik på högskolan. Programansvariga och föreläsare hymlade inte med den krassa verkligheten. Konkurrensen om jobb är hård. Överskottet på folk som drömmer om en mediakarriär är stort.

Därför gäller det att tidigt visa framfötterna ute på marknaden, men också att knyta starka band med sina framtida kolleger i klassen. Alltså fick vi uppmaningen ”gå ut och drick öl ihop!”

Studenternas åldrar varierar, men det stora flertalet hör till den grupp, 18-25 år, som också betraktas som högkonsumenter av alkohol. Många studenter tar alltså glatt emot uppmaningar om att dricka öl för karriärens skull. De flesta vet ju att alkohol är skadligt, så därför känns det skönt att utbildningen kan legitimera en kväll på ett sunkigt och billigt ölhak, som ofta faller törstiga studenter med skral ekonomi i smaken.
Vad händer om man inte gillar öl, inte gillar ölhak, inte gillar fulla människor eller helt enkelt inte har möjlighet att gå ut och umgås på kvällarna? Kanske står man utan kamrat när det blir dags för grupparbeten. Kanske blir man den person som ens framtida kolleger glömmer att tillfråga om den där redaktörstjänsten på deras tidning.

Hur kan studenten som inte gillar öl hantera situationen? En del blir aktiva nykterister och väljer att i stället ”bonda” med nykterhetsförbundet. Andra föreslår mysiga kaféer som alternativ till barerna. Men i en kultur där regeln tycks vara att få i sig ett par öl innan man vågar släppa loss och mingla runt, är inte chansen stor att förslaget tas emot med entusiasm.

Jag är student. Jag är inte aktiv nykterist. Jag gillar att dricka ett glas vin eller två, men ändå får jag ofta frågan varför jag inte gillar att dricka och bli full.

Jag har inget direkt svar, men det kan bero på att jag testade det på gymnasiet och inte tyckte att det gav något. Anledningen kan också vara att jag är rädd att behöva gå hem för full för att kunna försvara mig om jag blir överfallen. Och en annan förklaring kan vara att jag hellre vill knyta kontakter och samarbeta med människor som kan vara öppna och ärliga även utan alkohol.

Människor i allmänhet och kanske studenter i synnerhet gillar att dricka alkohol, vilket accepteras, om än med vissa restriktioner, av samhället. Men är det verkligen ett fritt val att dricka eller inte dricka alkohol i ett samhälle som kräver alkoholkultur för att göra yrkeskarriär?

Alkoholkommitténs informationsprojekt ”Festmetoden” har inspirerat studenter till att reflektera över sina alkoholvanor. Målet är att studenterna ska lära sig att kontrollera sitt drickande, utan att för den delen behöva bli helnykterister. Jag tror att den utgångspunkten kan bidra till en allmän attitydförändring i samhället.

Få är beredda att säga nej till varje droppe alkohol. Många upplever att det är kul att dricka. Och jag tror inte att det är det främsta problemet. I stället tror jag att problemet uppstår när drickandet behövs för att legitimera att ha kul och slappna av.

Jag tror att vi behöver en mentalitet som tillåter att folk är lite ”wild and crazy” även utan alkohol. Såväl yrkesaktiva, som studenter.