”Sundsvalls studenter super för mycket“, stod det att läsa i Sundsvalls lokaltidning Dagbladet nyligen (även refererat i Drugnews).
Bakgrunden är att Sundsvalls kommun håller på att arbeta fram en handlingsplan mot alkohol, tobak och narkotika. I denna plan har man bestämt sig för att inkludera studenterna och kommunen har därför tagit kontakt med Studentkåren. Tanken är att man ska stötta kårens arbete med att ta fram en egen alkoholpolicy.

Detta låter ju bra. En handlingsplan är väl aldrig fel? Men vilka är det som ska vara målet för denna handlingsplan?

De som kommunen och kåren oroar sig mest för är de yngsta studenterna, de som precis gått ut gymnasiet och kanske får kontakt med alkohol för första gången när de kommer till Sundsvall för att studera. Tillsammans ska man nu lära dessa studenter hur man “använder alkohol“.

Givetvis är detta en god tanke. Det behövs en policy som visar Studentkårens ståndpunkt i alkohol- och drogfrågor. Men, viktigare än policy, planer och kartläggningar är ändå vilken väg man väljer att gå när policyn ska bli praktik. Nytta gör man nämligen bara om det är rätt åtgärder som följer på förarbetet. Det är viktigt att det hela sker på ett sätt som fungerar. Och det är väl därför, antar jag, som kommunen valt att gå genom Studentkåren.

Nu är Studentkårens policy inte färdig än men tanken är att man ska fortsätta arbeta med så kallade nykterhetsansvariga. Dessa är nyktra studenter som övervakar den så kallade nollningen av nya studenter som sker varje höst.

Men man ska också trycka en bok. Boken ska handla om alkoholens faror och tanken är att den ska användas i utbildningen av nykterhetsansvariga studenter. Boken kan också komma att delas ut till dem som kommer nya till Sundsvall för att studera.

Personligen tycker jag att det är här projektet spårar ur. Som student, oavsett hur färsk, är man trots allt en vuxen människa och är det något vuxna människor avskyr så är det pekpinnar.

Det kommer att bli en märklig situation när Studentkåren ska förklara för sjuksköterskestudenter vilka effekter alkohol kan få på kroppen. Det kommer att låta löjligt när man ska berätta för någon som snart kommer att vara färdig socionom om risken att fastna i ett alkoholmissbruk. Jag tror inte att detta är rätt väg. Jag tror inte att man vinner något på att trycka upp en bok om hur man super. Tvärtom tror jag att det kan vara farligt.
Faran är att man omyndigförklarar studenten, som trots allt är en vuxen människa. Sekunden man blir klappad på huvudet slår man bakut och hela kampanjen förlorar då sin trovärdighet.

Själv fick jag en bok som hette ”Haschboken” hem i brevlådan för många år sedan. Idag minns jag inte vem som låg bakom kampanjen men resultatet minns jag väl. Jag minns skratten som boken bjöd på, både i skolan och hemma. Man skrev ungdomarna på näsan och ville förklara det varje svensk tonåring fått lära sig i skolan sen mellanstadiet. Man kan säga att boken ledde till några goda skratt men man kan också säga att boken gjorde haschet och det potentiella missbruket till ett skämt. Trovärdigheten kördes i bottnen. Jag tror att det finns en liknande risk med den spritbok som Sundsvalls kommun och Studentkår planerar.

-Hej, här har du din öl och din bok. Mår du dåligt eller inte vill dricka så prata med Micke, det är han som är nykter ikväll. Han står där borta i den gula tröjan. Välkommen till Sundsvall.

Vill vi verkligen göra nykterheten till något så obegripligt och svårt att man måste skriva en bok om det? Jag tycker inte det. Jag är den första att säga att vi måste göra allt för att förhindra att människors liv förstörs av alkohol men jag vet samtidigt hur svårt det är att rikta sig till en grupp som studenter. Var drar man gränsen?

Jag är 25 år gammal, själv student i Sundsvall sedan ett år tillbaka och hade nog tagit illa upp jag fått en bok att läsa i första gången jag öppnade en öl med mina nyfunna vänner. På min kurs även går en 35-årig före detta elithockeyspelare, ska han också ha en bok eller inser man då hur boken kan uppfattas? Tänk dig själv att få en liknande bok tryckt i händerna vid julbordet eller på midsommar.