Bodström vilseleder i drogfrågan

Justitieminister Thomas Bodström och EU-ordförandeskapet drar helt skilda slutsatser om av vad unionens nya narkotikastrategi innebär i praktiken. Det vore mer rakryggat att tala klarspråk inför de svenska väljarna och att stå för de överenskommelser som sluts i Bryssel, skriver Hélène Goudin, EU-parlamentariker för junilistan, i en Drugnews-krönika.

Ministerrådet enades den 19 november om en ny strategi mot narkotika. Denna strategi antogs av EU: s stats- och regeringschefer den 17 december. Tanken är att EU ska samordna medlemsländernas drogstrategier.

Den nya strategin beskrevs som en seger för de drogrestriktiva medlemsländerna, och de svenska förhandlarna tog på sig äran för denna framgång. Justitieminister Thomas Bodström förklarade för TT att konsekvenserna av den nya strategin kommer att bli att Nederländernas coffee shops kommer att tvingas stängas inom fem år. Bodström hävdade samma sak ett år tidigare, i samband med att EU-länderna enats om ett rambeslut.

Det är positivt att Bodström och den svenska regeringen agerar i drogfrågan. Frågan är dock om Bodström och de övriga EU-ländernas ministrar tolkar beslutet på samma sätt.

Mitt intryck är att den europeiska debatten om narkotika och droger fortfarande karaktäriseras av en anmärkningsvärd drogliberalism. EU-parlamentet godkände den 16 december i år en gemensam EU-strategi för narkotikabekämpning (Cataniabetänkandet, A6-0067/2004). Denna strategi var drogliberal och utgör parlamentets rekommendation inför det beslut som rådet antog. Droger delas upp i kategorierna ”lätta” respektive ”tunga”. Det påstås vidare att ”lätta” droger inte är beroendeframkallande. Junilistans EU-parlamentariker är starkt kritiska till denna typ av formuleringar. De respektive nationella parlamenten ska fatta beslut om hur narkotikaproblem ska åtgärdas, anser de.

Samtliga svenska EU-parlamentariker röstade nej till det drogliberala förslaget som helhet, men de fem socialdemokratiska ledamöterna och Lena Ek (c), Cecilia Malmström (fp) och Anders Wijkman (kd) röstade ”ja” till en paragraf med formuleringar som att en ”verklig EU-politik mot narkotika” ska antas och att denna politik ska genomföras på ett ”integrerat och övergripande sätt”. Frågan är hur denna alleuropeiska politik skulle se ut?

Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till det holländska ordförandeskapet. Jag undrade om försäljningen av droger i s.k. coffee shops kommer att upphöra i Nederländerna och EU inom fem år. Detta har alltså Bodström sagt i svensk media, så det borde väl stämma?

Svaret från ordförandeskapet var glasklart. EU:s narkotikastrategi föreskriver eller innebär inte att ”coffee shops” kommer att tvingas stänga i Nederländerna inom fem år.

Enligt svaret anser ordförandeskapet att ”de nyligen överenskomna texterna om narkotika, som exempelvis rambeslutet som fastställer minimiregler för de faktorer som utgör brottsliga handlingar och för straffen för olaga handel med narkotika, samt EU:s narkotikastrategi inte föreskriver eller innebär att de s.k. “coffe shops“ i Nederländerna kommer att tvingas stänga inom fem år.”

Den öppna handeln med droger kan alltså fortsätta, enligt ordförandeskapets tolkning av EU:s gemensamma drogstrategi.

Hur kan då Thomas Bodström och ordförandeskapet komma till så radikalt skilda slutsatser av vad ett EU-beslut om narkotika i praktiken innebär?

Är det enbart så att ordförandeskapet och Bodström tolkar beslutet olika, eller vill Bodström att det svenska folket ska få intrycket av att beslutet är en större seger för de drogrestriktiva krafterna i Europa än vad det verkligen är?

Det finns en allmän tendens bland svenska politiker och ledande socialdemokrater att säga en sak i Bryssel, och en annan i Sverige. Det vore mer rakryggat att tala klarspråk inför de svenska väljarna och att stå för de överenskommelser som sluts i Bryssel.

Etiketter:

Annonser