Svensk narkotikapolis i Holland

HAAG I 15 år har Ove Dahlberg som polis bekämpat narkotika. Nu är han sambandsman, placerad i den holländska huvudstaden. ”Hela 80 procent av de brott som hamnar på mitt bord handlar om droger”, säger han när Drugnews hälsar på.

På svenska ambassaden i utkanten av Haag har sambandsmannen Ove Dahlberg sitt kontor. Han är utsänd av rikskriminalpolisen för att vara en länk mellan polis och tull i de nordiska länderna gentemot Holland och även Belgien och Luxemburg.

– Som bilateral sambandsman har jag ha en personlig kontakt med de personer som i slutändan ska slutföra arbetet vid till exempel spaning och avlyssning. Jag kan också via kollegorna i Norden ge direktinfo till kollegorna i Benelux-länderna. Oftast genererar det ett större engagemang från alla parter än om man bara ber om hjälp via ett papper, säger Ove Dahlgren (bild) och ser ut över de vackra omgivningarna från ambassadfönstret.

• Hur är det då att jobba med drogrelaterade brott i Holland som av många anses vara drogliberalismens högborg?
– Det är en grov missuppfattning att holländarna i sin lagstiftning skulle ha en större acceptans gentemot narkotika än vad vi har i Sverige. Både holländska justitieministeriet, inrikesministeriet och hälsoministeriet har strikta lagar och god kontroll, säger han.

Det är dessutom lättare att få tillstånd för telefonavlyssning och husrannsakan i Holland eftersom det finns så kallade undersökningsdomare som direkt kan besluta om såna åtgärder. I Sverige går såna beslut alltid via domstol och det kan ta tid.

Men i Holland gör man skillnad på ”lätt” och ”tung” narkotika, vilket Ove Dahlgren tycker är förkastligt. Ett utslag av den mer tillåtande attityden är de omstridda coffe-shops, butiker där cannabis, knarksvampar etc. säljs i parti och minut över disk och där man kan inta drogen.

Ove Dahlberg tycker dock att han sett en förändring under de två år han har jobbat i Haag.
– Jag märker att omvärldens tryck på Holland beträffande coffe-shops gör att fler slår igen. Kritiken utifrån håller på att förändra synen på soft drugs även här, säger han.

I en coffe-shop är det tillåtet att ha ett halvt kilo avsett för försäljning. Det är också tillåtet att odla själv och sälja det, men alla och envar vet att till exempel marockansk cannabis som säljs på en coffe-shop inte är odlat i Holland.

– Det blir lite av ett moment 22 av det hela. Och coffe-shops är ett sätt att legitimera droger. Jag tycker att det är märkligt att Holland till exempel inte gör mer för att ta bort stämpeln på Amsterdam som en stad känd för soft drugs och prostitution.

Holland står i dag för runt 67 procent av världens tillverkning av amfetamin och ecstasy. På andra plats kommer Polen. Hur Holland kan vara storproducenter trots sin lagstiftning tror han beror på svårigheten att kontrollera införseln via Rotterdam.
– Rotterdam är en av världens största hamnar. Kajerna är tolv mil långa och har en godshantering på nära en miljon ton per dygn. Det är en omöjlighet att kontrollera vad som finns i varje container, säger Ove Dahlgren.

Till Rotterdam skeppas prekursorerna, det vill säga kemiska grundmaterialet till amfetamin och ecstasy. Efter sluttillverkning i laboratorier går sedan knarket vidare, exempelvis i lastbilar och bilar till Sverige eller flyg till Nordamerika. Det viktigaste, enligt Ove Dahlgren, är att komma åt avsändarna och mottagarna. Kurirer är oftast bara människor som står i skuld till leverantör eller mottagare. De har inget annat val än att bli kurirer och är lätta att byta ut. Han skulle vilja öka möjligheterna i den svenska lagstiftningen, så kurirerna får straffreducering om de samarbetar.

– Om till exempel en kurir kommer till Helsingborg med tio kilo ecstasy får han för det garanterat tio års fängelse. För att få honom att samarbeta och berätta vem som är mottagare och leverantör kan han ges en rabatt på cirka fem år. Det skulle ge oss möjlighet att slå hål på och krossa en organisation och därigenom också deras levebröd. Däremot vill jag inte på något vis se det amerikanska systemet i Sverige med kronvittnen som kan deala sig till olika saker, säger Ove Dahlberg.

• Vad tycker du är det största problemet inom drogområdet idag?
– Det mest skrämmande just nu är den ökade produktionen och exporten av ecstasy. Eftersom det är en billig drog som lockar ungdomar är det förödande.

Ove Dahlberg har avverkat två av sina tre års kontrakt i Haag. Och han har begärt förlängning eftersom han trivs bra. Dessutom har han byggt upp ett mycket stort kontaktnät. Han är en engagerad man, som jobbar lite för mycket.
– Jag stänger aldrig av mobiltelefonen, utan är tillgänglig jämt. Det kanske inte är så bra, säger han och ler.

Nordiska sambandskontoret i Haag är väl inarbetat. Det har funnits sambandsmän där sedan 1977. Fram till årsskiftet hade Ove Dahlberg en dansk kollega stationerad på kontoret. Men denne har åkt hem eftersom Danmark valt att satsa mer på Europol-samarbetet, medan Sverige – vid sidan av samarbetet inom unionen – även vill fortsätta att arbeta och utveckla de personliga kontakter man får via systemet med sambandsmän.

• Vad tror du om förslagen om en mer gränsöverskridande EU-polis mot grov kriminalitet?
– Vad gäller de s.k. joint-investigation teams som planeras på Europol kan de vara till stor hjälp i stora och komplicerade ärenden. En oro som många har är att man tror att denna grupp ska ”ta över” ärendet från polisen i respektive länder. Detta är inte meningen och är dessutom fullständigt omöjligt eftersom utländsk polis inte får agera annat än inom sina egna länder. Jag tror personligen att man behöver en ordentlig manual hur detta samarbete ska bedrivas, säger Ove Dahlberg.

• På väg från intervjun går vi in på en coffe-shop. Det är mitt på dagen och det lilla kaféet är halvfullt och rökigt, stämningen är loj. Antingen kan man välja att rulla sin egen joint eller också kan man köpa färdigrullat. På disken står en stor skylt med dagens utbud och priser. Ägaren låter oss villigt fotografera både inne och utanför butiken.

Sambandsmän

För att bli framgångsrikare mot gräns-överskridande brottslighet bedrivs internationell polis- och tullsamverkan.

• Svenska sambandsmännen ingår i PTN-projektet (Polis och Tull i Norden) och representerar alltså hela Norden i sitt uppdrag. Sambandspersonalens arbetsuppgifter varierar i olika länder, men stor del läggs på narkotikabrott, gräns-överskridande organiserad kriminalitet och i fler länder arbetar de även med flyktingfrågor.

• Svenska sambandspersonal finns på flera platser i världen – Amman, Aten, Bangkok, Belgrad, Budapest, Haag, Moskva, Riga, S:t Petersburg, Warszawa, Tallinn. De är ofta stationerade på svenska ambassaden. Genom att vara på plats understryks personliga och direkta kontakter med utländsk rättspersonal.

• Utöver sambandsmännen har svensk polis en FN-representant i New York, en vid Europol i Haag och tre vid Interpols högkvarter i Lyon.

Etiketter:

Annonser